
Solcellerna på Fläckebo kyrka
Riksantikvarieämbetet kommenterar regeringsrättens nej till solceller på Fläckebo kyrka.
Regeringsrättens dom i ärendet om solceller på Fläckebo kyrkas tak innebär att det avslag av kyrkonämndens ansökan, som gjorts av länsstyrelsen i Västmanland, vinner laga kraft. Riksantikvarieämbetet hade yttrat sig i frågan till de olika domstolsinstanserna och givit sitt stöd till länsstyrelsens avslag. Liksom länsstyrelsen överklagade även Riksantikvarieämbetet länsrättens dom.
Varför säger länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet nej till solceller i Fläckebo?
Fläckeboärendet handlar om kulturminneslagen och hur vi ska förhålla oss till en kulturmiljö med höga bevarandevärden. Kyrkomiljön i Fläckebo har ålderdomlig karaktär och är en av länets och stiftets mest välbevarade. Kyrkan har de senaste hundrafemtio åren haft brutna, plåttäckta takfall, vilket kännetecknar den kyrkotyp som Fläckebo idag representerar. Kyrkan är till sina äldsta delar från medeltiden, men fick sitt nuvarande utvändiga utseende under det sena 1700- och 1800-talet.
En viktig del av det kulturhistoriska värdet är knutet till hur vi upplever miljöerna och byggnaderna. Solcellspaneler i aluminium och plast, placerade på en stor del av kyrkans sydliga och väl synliga takfall, skulle enligt länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet i allt för hög grad påverka upplevelsen av den rika kulturmiljö vi finner i Fläckebo - en kulturmiljö som vi idag beskriver med ord som ålderdomlig, tidstypisk och autentisk.
Andra alternativ
Har regeringsrättens dom nu gjort det omöjligt för Fläckebo församling att ta sitt miljöansvar?
Kyrkonämndens önskemål om installation av solceller går att lösa på annat sätt. Solceller behöver inte ligga på den byggnad som de ska försörja med el. Församlingen har också hittat ett alternativ som ger samma effekt, genom att placera solcellerna på en närbelägen ekonomibyggnad. Riksantikvarieämbetet välkomnar denna lösning. Installationen på den närbelägna ekonomibyggnaden visar att det faktiskt är möjligt att hitta framkomliga lösningar även i ett sockencentrum med så höga bevarandevärden som Fläckebo. Det bör påpekas att merparten av installationen bekostats med statliga och kommunala bidrag.
Framtiden
Riksantikvarieämbetet anser att kyrkornas framtid framförallt tryggas av att de används. Användning ställer av och till också krav på förändring. Dessa förändringar bör dock, i så liten omfattning som möjligt, påverka de kulturhistoriska värdena.
Att Svenska kyrkan arbetar ambitiöst med energifrågorna även i kyrkor som omfattas av kulturminneslagen ser Riksantikvarieämbetet som positivt. Det finns all anledning för oss alla att arbeta för en större andel förnybar energi. Svenska kyrkan är en viktig aktör i denna utveckling. Men det är angeläget att diskussionerna förs utifrån en miljöhänsyn som även innefattar kulturmiljön.
Stöd till projekt
I fortsatta samtal med Svenska kyrkan undersöker Riksantikvarieämbetet vidare möjligheter att genomföra pilotprojekt för att utveckla miljö- och klimatanpassade energisystem.
Riksantikvarieämbetet deltar bland annat i "Spara och bevara" som är ett forsknings- och utvecklingsprogram för energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Målet är att skapa en bestående kunskapsgrund inom området energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader och bidra till en långsiktig, hållbar förvaltning av det äldre fastighetsbeståndet.
Se även:
Vårt uppdrag - Läs mer om Riksantikvarieämbetets uppdrag och ansvar.

Statliga kulturmiljövården
Den statliga kulturmiljövården representeras av länsstyrelserna på regional nivå och Riksantikvarieämbetet på nationell nivå. Sedan 1995 är det länsstyrelserna som fattar beslut enligt kulturminneslagens 4 kapitel, det som berör de kyrkliga kulturminnena.

Kulturminneslagen och kyrkor
Enligt kulturminneslagen gäller tillståndsplikt för ändringar av Svenska kyrkans kyrkor äldre än 1940, både exteriört och interiört. Lagen uttrycker det allmänna intresset av att kyrkomiljöerna och kyrkobyggnaderna förvaltas på ett sådant sätt att de kulturhistoriska värdena inte går förlorade. Kyrkorna angår oss alla, kyrkligt aktiva eller inte. När stat och kyrka skildes åt tillkom den s.k. "kyrkoantikvariska ersättningen", som är statliga medel som ställs till Svenska kyrkans disposition. Ersättningen är en kompensation för att kyrkan är tvungna att ta hänsyn till de krav som kulturminneslagen ställer då det gäller vård och förvaltning. Den kyrkoantikvariska ersättningen uppgick år 2007 till ca 300 miljoner.

Få avslag
Idag sker förändringar i våra kyrkor i ganska stor omfattning. 2005 uppgick besluten angående kyrkliga kulturminnen enligt kulturminneslagen till ca 1700 st. Av dessa fick ca 1 % (mindre än 20 st) avslag vilket resulterade i att församlingen inte kunde utföra den åtgärd man tänkt sig. Statistiken visar också att man i de flesta fall lyckas hitta lösningar på funktionella krav utan att påverkan på kulturhistoriska värden blir alltför stora.



