
Fornminnesbrott
Så säger kulturminneslagen
Skeppsvrak som befinner sig inom Sveriges sjöterritorium
Det är förbjudet att utan tillstånd rubba en fast fornlämning. Skeppsvrak som är över 100 år räknas som fast fornlämning. Den som olovligen rubbar en fast fornlämning kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader för fornminnesbrott. Om man vill undersöka exempelvis ett skeppsvrak måste man ansöka om tillstånd från länsstyrelsen.
Fornfynd som befinner sig på svenskt territorium tillfaller staten. Den som påträffar fornfynd som skall tillfalla staten skall snarast anmäla fyndet. Upphittaren är skyldig att på begäran lämna ut fornfyndet mot kvitto samt uppge var, när och hur fornfyndet påträffades. Den som inte anmäler fornfynd som tillfaller staten kan dömas till böter eller fängelse högst sex månader.
Skeppsvrak som befinner sig utanför Sveriges sjöterritorium
Fornfynd som påträffas på havsbotten utanför nationell jurisdiktion (något lands sjöterritorium) och bärgats av svenskt fartyg eller förts till Sverige tillfaller staten. Även här gäller att fornfyndet ska anmälas till riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen, länsmuseum, polismyndighet eller kustbevakningen och att Den som inte anmäler fornfyndet kan dömas till böter eller fängelse högst sex månader.
Offentliga fornlämningar
Kulturarvet tillhör alla och envar. Anmälan om fornfynd ska även innehålla uppgift om fyndets position. Mot bakgrund av att kulturarvet tillhör alla och envar, råder ingen sekretess för dessa uppgifter.
Den som inte anmäler ett fornfynd och behåller positionen för sig själv undandrar staten (Kustbevakningen) möjligheten att övervaka fyndet. Den som inte anmäler förhindrar andra från att titta eller filma och skapar därmed - i strid med lag -i praktiken en ensamrätt åt sig själv till ett fornfynd som tillhör oss alla.
Ingen har rätten att hindra andra från att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Var och en är skyldig att kunna lagen. Okunnighet om att en viss handling är straffbelagd befriar inte från ansvar.
Se även:
2 kap. 6,8,21 och 21a § § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Ansvar att förebygga, upptäcka och beivra brott mot kulturarvet
Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården i landet och ansvarar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet, Ansvaret omfattar insatser för att förebygga, upptäcka och beivra brott mot kulturarvet.
Läs mer:



